…när man får oväntat besök var en reklamföljetång som Gevalia firade stora framgångar med för ett antal år sedan och jag hittar ingen bättre metafor för att beskriva hur den här dagen utvecklade sig…
När Minimize Stockholmsfraktion träffades i söndags fick vi veta att Thailandsvinnaren skulle utses på onsdag, d v s idag, och visst var det så att man gick med viss anspänning under dagen då det ju inte är vilket bonuspris som helst som skulle utdelas… dock hade jag inte i min vildaste fantasi tänkt mig att ceremonin skulle ske på det sätt som skedde… och än mindre kunde jag känna mig säker på att ”lilla” jag skulle bli vinnaren…
Kan väl erkänna att jag under dagen besökte bloggen några gånger för att se om resultatet kommit… var helt säker på ett det skulle utannonseras där eller eventuellt via telefon och då jag vet att Johan är en hårt yrkesarbetande man så tänkte jag att det nog skulle dröja till på kvällen innan det hela presenterades.
Med den tron åkte jag hem från jobbet i allsköns ro och klev in i huset som vilken kväll som helst… nu visade det sig efter några minuter att detta inte var vilken kväll som helst för plötsligt när jag stod i köket och pratade med Agneta och Amanda så dök Johan och fotograf Börje oannonserat upp ifrån sitt gömställe i vardagsrummet… jag blev så ställd att att det tog flera sekunder innan jag förstod vilka som dök upp från ingenstans… fick först för mig att det kunde vara några hantverkare, elektriker eller tv-reparatörer som av någon konstig anledning hemsökte oss…
När chocken lagt sig och insikten om vilka som var på besök nått fram till fettknölen ovanför axlarna rusade pulsen på nolltid upp i 180 och jag blev glad som ett barn på julafton… visst kände jag att jag hade chansen att vinna resan men med den mördande konkurrens som ”tävlingen” ägt rum i så gick det naturligtvis inte att ta något för givet…
Efter att ha landat i vad som just skett var det åter dags att dra på sig mina gamla fat-pants och därefter trycka ner vår lilla försökskanin till femåring i dem… och tillsammans med en jätteplakett där det stod att jag utsetts till årets Minimizare blev vi förevigade av Börjes mastodontkamera… Fantastiskt häftifg upplevelse! 
Efter att de mycket välkomna gästerna åkt hem var det åter dags för vardag och träning igen… den som ska bli fin får lida pin, haha… Kom dock inte iväg förrän halv nio så det blev ett något kortare pass än planerat men det bjuder jag gärna på en dag som denna, hehe…
De här höstveckorna har i min bok varit de roligaste och mest stimulerande på mannaminne… jag kan inte nog tacka Johan för att jag fick denna chans! Och till er övriga Minimizers: det har varit ett sant nöje och en ära att lära känna er (vilket man faktiskt kan göra även digitalt!). Vilket jäkla GO det varit hela vägen… vi är verkligen, som Johan skrev, stora vinnare allihopa! Ska bli sååå kul att få träffas efter nyår…!
Måste även berätta att många elever på skolan har varit lika nervösa som jag inför avgörandet, haha… Jag tror det är viktigt att som lärare vara ganska personlig när det gäller relationen till eleverna och att man på så sätt bygger positiva strukturer som även stimulerar inlärningsklimatet. Det betyder i klartext att jag inte kunnat låta bli att berätta om mitt ”käkahamburgareprojekt”… och vilken respons detta fått, haha… eleverna frågar nyfiket varje dag hur det går… om jag leder… hur mycket jag gått ner… om jag tröttnat på burgare och gud vet allt… Ska verkligen bli kul att komma till jobbet imor´n! Plakatet kommer definitivt att följa med…
…oj då, redan 01.15… tiden går fort när man har roligt… och detta är ta mig f-n det roligaste jag varit med om åtminstone sen Leksand gick upp i Elitserien förra gången för ett antal år sedan… (Amanda dock utom tävlan såklart…)
Får naturligtvis inte glömma att tacka Max för supergoda hamburgare! Ett jättetack även till er som följt ”kampen” via bloggen eller på annat sätt och gett stöttning och support. Det har betytt mer än ni kan ana…!
Sist men inte minst vill jag såklart tacka dem som står mig allra närmast… Agneta och Amanda, utan er vore detta absolut omöjligt! Vad säger ni om en Thailandsresa som tack,
/MinimizeMats
Min plan till skillnad från förra gången jag var där är dock att avstå pommesen och inte ta extra ost i burgaren 
2007 gick Johan Grundstroem ned 30 kg på 90 dagar – med hjälp av hamburgare och träning. Idag utmanar jag fem nya personer att under sex veckor följa mitt program. Här på sajten kommer du att kunna följa våra framsteg. /Johan
