Inatt var första natten jag sov mer än sex timmar se´n projektet startade… måste vara den ljuva lantluften som gjorde sitt för att få en hamburgerspeedad tokmas att komma till ro… 
Somnade före midnatt och sov som en stock till strax efter nio… helt normalt fram tills för två veckor sedan, men se´n dess gott folk, har ju ett och annat förändrats…!
Annars har det varit en härlig dag bland familj och vänner samt ljuständning på kyrkogården för de som inte finns bland oss längre.
Inga frestelser har på allvar gett sig tillkänna…fixade familjelunchen galant och fick dessutom för första gången testa en nystekt hamburgare utanför Max-restauranger… hittills har jag mickrvärmt köttet när jag t.ex. ätit lunch på jobbet. Kommer nog att ta med frysta burgare hem fler gånger då det smakade extra prima att få dem rykande färska!
Är fortfarande lika förvånad att det funkar så bra att träna… har kört ett sjukilometers joggingpass både igår och idag och det känns verkligen att krafterna från den gamla goda tiden börjar så sakteliga att komma tillbaks. Det går såklart inte lika fort och lätt som när jag vägde 83-87 kg under lumpartiden och sprang ett antal mil i veckan… men allt är relativt och i min lilla bubbla är det stora framsteg som skett.
Snackade med min polare Harri igår och vi bestämde att springa maran till sommaren. Till saken hör att det blir andra gången eftersom vi genomled sex djävulska timmar tillsammans sommaren -03. Vi jobbade på samma gymnasieskola i Nacka och började kaxigt proklammera redan i september att vi skulle träna oss i form till stockholmsmaran och undrade om några elever tänkte hänga på. -Visst, tyckte ett gäng lika kaxiga grabbar och så skulle sagan kunnat sluta om det inte hade varit för att grabbarna gav upp en efter en (trots att de hade fysik och och kondition som överglänste oss med hästlängder…) och att månaderna bara gick utan att vi kom igång att träna.
Lördag 5 juni var verkligen dagen D och vi kunde ju inte dra oss ur utan skulle visa vart skåpet ska stå… med en total träningsdos på inte allt för många kilometer och en matchvikt på 120 kg var ju detta lättare sagt än gjort… men som jag skrev,nästan sex timmar senare stapplade två totalt utmattade zombisar över mållinjen på stadion bland de sista av de ca 15000 startande… enda trösten var att jag nog tillhörde toppskicktet i 120 kg-klassen… !
Nu är vi äldre och klokare, haha så denna gång kommer vi att starta slimmade och starka ! Om du läser det här Harri så vet du att det inte finns nå´n återvändo,haha… man kan ju inte banga efter att så kaxigt gått ut i cyberrymden och lovat!
Imorgon drar vi hemåt Tyresö och vardagen igen. Först ska jag dock låta lantluften ge sig till känna en natt till!
/Mats
).
Där efter frukost.
