…dag 41 och burgare 82 till handlingarna… dagen D som i Deli-fresh-muck stundar och när man vaknar imorgon är det med stor förväntan och förhoppningsvis med ännu större glädje man kliver upp på vågen… kan i alla fall redan idag avslöja att veckan varit rätt bra hittills förbränningsmässigt…
Dagen har annars varit riktigt härlig med en kombination av familjeliv, träning och ett besök hos morfars bror Sigurd, 89 år, i Uppsala. Min ömma moder Solveig har varit på besök några dagar så vi passade på att göra ett släktbesök innan hon tog tåget hem till masriket igen.
Amanda har njutit av lördagen på sitt sätt… vilket givetvis betyder att en stor fet påse, ni vet vad, är inkluderad… Nästa lördag ska jag sno påsen och äta upp varendaste liten bit, haha
…eller vänta nu… det var ju just det jag på heder och samvete lovat att inte göra… hmmm, många frestelser blir det… får nog konsultera coachen även efter detta äventyr är över, hehe…
vilken tur att vi troligtvis ska sammanstråla igen redan i januari igen! Skulle se ut det att återse alla vältrimmade smalisar om man själv lagt på sig ett antal kilo trivselvikt, haha…
Ikväll blev det en löptur ”på riktigt”, d v s ute i novemberrusket… ca 12 km och det kändes rätt bra hela vägen. Dock tror jag att Tina kan känna sig lugn vad gäller Minimizemästare på milen… men vänta bara tjejen, för snart slår jag till, hehe…
Jag ser verkligen fram emot morgondagen då fyra sjättedelar av Max dream-tream träffas för ”the last supper”… dock tycker jag det är trist att inte hela första-femman ges möjlighet att delta… men, men, förhoppningsvis blir det av efter helgerna…0j,0j nu måste jag sluta en stund då lavemanget som Johan tipsade om börjar verka, haha…
Klaaar! Nu kanske jag väger in som tvåsiffrig redan imorgon
Tänkte även passa på att rea ut ett tvåmanstält av modellen Levi´s 752 när jag ändå har ångan uppe… rekvisitan i form av av pappas älskling ingår dock inte, haha…
Imorgon tänkte jag samanställa ett litet bildkollage över tiden innan och under/efter Minimizeprojektet… när jag i bildbevis ser denna resa så måste jag ödmjukast tacka och bocka för det faktum att Johan bland 400 sökande valde just mig… kanske tänkte han ”stackars jävel- det här måste vi göra något åt”, haha…
Sov nu gott alla Minimerare och övrigt sörjande… ”imorgon är en annan dag” som vår vän Christer Björkman skulle uttryckt saken… inte mycket hårdrock över det citatet när allt kommer omkring… förlåt Pekka, Bergman och Erik m.fl. för denna fadäs… slant visst lite på tangentbordet, haha…
/Mats









