Skickade för några dagar sedan in ett tips till Falu-Kuriren att besöka minimize-sidan och idag kom resultatet… Ett reportage om hamburgaredieten! Det hela blev publicerat utan att de intervjuade mig och istället hämtades all fakta från bloggen. Tycker faktiskt resultatet blev rätt ok (och det framgår i alla fall på ett ställe att det handlar om Max deli-freshprodukter…  http://www.dt.se/nyheter/vansbro/article535238.ece
 
Som ett resultat av detta ringde Radio Dalarna imorse och ville göra en direktsänd intervju… 
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2095721&BroadcastDate=&IsBlock=  (”spola fram” ca 20 minuter)

Till helgen är det dags att åka till Visby tillsammanns med ett killgäng för att springa lucialoppet som är en lokal småskalig kvartsmara. Ska bli riktigt kul!

Hoppas att alla Minimizers har det bra i det ”nya” livet i egen regi! Ser verkligen fram emot en återträff!

/Mats

…när man får oväntat besök var en reklamföljetång som Gevalia firade stora framgångar med för ett antal år sedan och jag hittar ingen bättre metafor för att beskriva hur den här dagen utvecklade sig…

När Minimize Stockholmsfraktion träffades i söndags fick vi veta att Thailandsvinnaren skulle utses på onsdag, d v s idag, och visst var det så att man gick med viss anspänning under dagen då det ju inte är vilket bonuspris som helst som skulle utdelas… dock hade jag inte i min vildaste fantasi tänkt mig att ceremonin skulle ske på det sätt som skedde… och än mindre kunde jag känna mig säker på att ”lilla” jag skulle bli vinnaren…

Kan väl erkänna att jag under dagen besökte bloggen några gånger för att se om resultatet kommit… var helt säker på ett det skulle utannonseras där eller eventuellt via telefon och då jag vet att Johan är en hårt yrkesarbetande man så tänkte jag att det nog skulle dröja till på kvällen innan det hela presenterades.

Med den tron åkte jag hem från jobbet i allsköns ro och klev in i huset som vilken kväll som helst… nu visade det sig efter några minuter att detta inte var vilken kväll som helst för plötsligt när jag stod i köket och pratade med Agneta och Amanda så dök Johan och fotograf Börje oannonserat upp ifrån sitt gömställe i vardagsrummet… jag blev så ställd att att det tog flera sekunder innan jag förstod vilka som dök upp från ingenstans… fick först för mig att det kunde vara några hantverkare, elektriker eller tv-reparatörer som av någon konstig anledning hemsökte oss…

När chocken lagt sig och insikten om vilka som var på besök nått fram till fettknölen ovanför axlarna rusade pulsen på nolltid upp i 180 och jag blev glad som ett barn på julafton… visst kände jag att jag hade chansen att vinna resan men med den mördande konkurrens som ”tävlingen” ägt rum i så gick det naturligtvis inte att ta något för givet…

Efter att ha landat i vad som just skett var det åter dags att dra på sig mina gamla fat-pants och därefter trycka ner vår lilla försökskanin till femåring i dem… och tillsammans med en jätteplakett där det stod att jag utsetts till årets Minimizare blev vi förevigade av Börjes mastodontkamera… Fantastiskt häftifg upplevelse!

Efter att de mycket välkomna gästerna åkt hem var det åter dags för vardag och träning igen… den som ska bli fin får lida pin, haha… Kom dock inte iväg förrän halv nio så det blev ett något kortare pass än planerat men det bjuder jag gärna på en dag som denna, hehe…

De här höstveckorna har i min bok varit de roligaste och mest stimulerande på mannaminne… jag kan inte nog tacka Johan för att jag fick denna chans! Och till er övriga Minimizers: det har varit ett sant nöje och en ära att lära känna er (vilket man faktiskt kan göra även digitalt!). Vilket jäkla GO det varit hela vägen… vi är verkligen, som Johan skrev, stora vinnare allihopa! Ska bli sååå kul att få träffas efter nyår…!

Måste även berätta att många elever på skolan har varit lika nervösa som jag inför avgörandet, haha… Jag tror det är viktigt att som lärare vara ganska personlig när det gäller relationen till eleverna och att man på så sätt bygger positiva strukturer som även stimulerar inlärningsklimatet. Det betyder i klartext att jag inte kunnat låta bli att berätta om mitt ”käkahamburgareprojekt”… och vilken respons detta fått, haha… eleverna frågar nyfiket varje dag hur det går… om jag leder… hur mycket jag gått ner… om jag tröttnat på burgare och gud vet allt… Ska verkligen bli kul att komma till jobbet imor´n! Plakatet kommer definitivt att följa med…

…oj då, redan 01.15… tiden går fort när man har roligt… och detta är ta mig f-n det roligaste jag varit med om åtminstone sen Leksand gick upp i Elitserien förra gången för ett antal år sedan… (Amanda dock utom tävlan såklart…)

Får naturligtvis inte glömma att tacka Max för supergoda hamburgare! Ett jättetack även till er som följt ”kampen” via bloggen eller på annat sätt och gett stöttning och support. Det har betytt mer än ni kan ana…!

Sist men inte minst vill jag såklart tacka dem som står mig allra närmast… Agneta och Amanda, utan er vore detta absolut omöjligt! Vad säger ni om en Thailandsresa som tack,

/MinimizeMats

Jaa, vad ska man säga en dag som denna… känner mig faktiskt tagen av stundens allvar! Hur i helsike kunde det gå så här, haha… Jag gick in i detta efter att ha läst ett brickunderlägg på Max i Västerås i somras och kände direkt Yes, this IS the shit! 

Taggad till tänderna gick jag måndagen 19 oktober in på restaurangen på Vasagatan och träffade Johan och övriga underbara Minimizare… och drämde till med minus 15 kg som mål för de sex veckorna. Kan ärligt säga att jag tyckte mig ta i i överkant för vad som skulle vara möjligt i syfte att öka pressen på mig själv ytterligare… och resultatet har definitivt sprängt alla gränser för vad jag kunde fantisera om!

Aj aj aj... inte ens 125!

Yes, yes, yes... där satt den!

Idag 30/11
Vikt 105,9 kg (minus 19,0 kg sedan starten)
Bröst 109 cm (minus 9 cm)
Midja 103 cm (minus 15 cm)
Lår 64 cm (minus 8 cm)
Arm 35 cm (minus 2 cm)
 
Ingångsmått:
Vikt 124,9 kg (19/10)
Bröst 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Midja 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Lår 72 cm (21/10, d v s dag 3)
Arm 37 cm (21/10, d v s dag 3)

Totalt minus 34 cm och 19,0 kg

Ja detta har som sagt varit en sagolik resa och det är inget man gör utan stöd från sin omgivning… vill därför ge ett stort tack till familj, vänner, kollegor och sist men inte minst Johan och The Minimizer dream-team! Självklart ett tack även till Max för sponsrade burgare… Utan intresse och stöd från omgivningen hade jag med säkerhet vandrat vidare i mina ”fat-pants” en god stund ytterligare, hehe…

Jag kommer att köra vidare i samma anda ytterligare några veckor innan ”juluppehållet”. Dock tog jag idag tillfället i akt att synda lite grann… blev en tårtbit vid arbetslagskonferensen och två grillade med mos till middag. Var i alla fall sparsam under förmiddagen då jag delade frukostmackan i två delar vilket även räckte som lunch… Blir tyvärr ingen träning idag och imorgon då Agneta jobbar kväll, men veckan har ju sju dagar så jag ska nog trycka in fem pass i alla fall innan veckan är över.

Förutom ryggsäcken på 19 kg som jag gjort mig av med har de här veckorna medfört så många positiva aspekter att jag troligtvis inte inte ens kommer ihåg dem alla… dock vet min närmaste omgivning med säkerhet att jag helt tvärt slutade snarka för några veckor sedan! Snarkandet har under ganska många år varit av en grad att det varit ett hälsoproblem.

Själv glädjer jag mig oerhört mycket av att veta att min fysiska och medicinska status är alldeles utmärkt! Har aldrig gjort en hälsoundersökning i hela mitt liv tidigare vilket inte kan förklaras annat än att det varit ett klassiskt strutsbeteende… det man inte vet mår man inte illa av… dock tror jag ju att det är just det man gör! Nu vet jag att jag har toppvärden och en kolesterolhalt som inte kan bli bättre… tack Johan för att du gav mig chansen till detta! Naturligtvis har även motionen varit en betydande faktor för framgången… men hade jag inte blivit uttagen så hade jag heller inte kommit igång att motionera!

Hoppas verkligen Max ser till att det blir en återträff för samtliga deltagare efter jul! Allt annat skulle kännas ytterst märkligt om jag får vara lite frispråkig…

Bifogar några foton från livet i fat-pants och efter…

Skollunch...

 

fet och fin på g till frissan...

en bild säger mer än tusen ord...

En bit på väg...

i lingonskogen efter operationen...

 

 

 

 

 

 

 

 

Än en gång tack till er alla…! Mot nya mål! Lovar att blogga och berätta…

/Mats

…dag 41 och burgare 82 till handlingarna… dagen D som i Deli-fresh-muck stundar och när man vaknar imorgon är det med stor förväntan och förhoppningsvis med ännu större glädje man kliver upp på vågen… kan i alla fall redan idag avslöja att veckan varit rätt bra hittills förbränningsmässigt…

Dagen har annars varit riktigt härlig med en kombination av familjeliv, träning och ett besök hos morfars bror Sigurd, 89 år, i Uppsala. Min ömma moder Solveig har varit på besök några dagar så vi passade på att göra ett släktbesök innan hon tog tåget hem till masriket igen.

Mor och gammelmorbror...

Amanda har njutit av lördagen på sitt sätt… vilket givetvis betyder att en stor fet påse, ni vet vad, är inkluderad… Nästa lördag ska jag sno påsen och äta upp varendaste liten bit, haha …eller vänta nu… det var ju just det jag på heder och samvete lovat att inte göra… hmmm, många frestelser blir det… får nog konsultera coachen även efter detta äventyr är över, hehe… vilken tur att vi troligtvis ska sammanstråla igen redan i januari igen! Skulle se ut det att återse alla vältrimmade smalisar om man själv lagt på sig ett antal kilo trivselvikt, haha…

Like father like daughter...

Ikväll blev det en löptur ”på riktigt”, d v s ute i novemberrusket… ca 12 km och det kändes rätt bra hela vägen. Dock tror jag att Tina kan känna sig lugn vad gäller Minimizemästare på milen… men vänta bara tjejen, för snart slår jag till, hehe…

Jag ser verkligen fram emot morgondagen då fyra sjättedelar av Max dream-tream träffas för ”the last supper”… dock tycker jag det är trist att inte hela första-femman ges möjlighet att delta… men, men,  förhoppningsvis blir det av efter helgerna…0j,0j nu måste jag sluta en stund då lavemanget som Johan tipsade om börjar verka, haha…

Klaaar!  Nu kanske jag väger in som tvåsiffrig redan imorgon

Tänkte även passa på att rea ut ett tvåmanstält av modellen Levi´s 752 när jag ändå har ångan uppe… rekvisitan i form av av pappas älskling ingår dock inte, haha…

Vad mer att tillägga... Tack Max!!!

drag under galoscherna... ?

Imorgon tänkte jag samanställa ett litet bildkollage över tiden innan och under/efter Minimizeprojektet… när jag i bildbevis ser denna resa så måste jag ödmjukast tacka och bocka för det faktum att Johan bland 400 sökande valde just mig… kanske tänkte han ”stackars jävel- det här måste vi göra något åt”, haha…

Sov nu gott alla Minimerare och övrigt sörjande… ”imorgon är en annan dag” som vår vän Christer Björkman skulle uttryckt saken… inte mycket hårdrock över det citatet när allt kommer omkring… förlåt Pekka, Bergman och Erik m.fl. för denna fadäs… slant visst lite på tangentbordet, haha…

/Mats

Fredag igen och endast två dagar kvar… nu drar det verkligen ihop sig till hamburgarefinal. Som jag skrev igår så är det en väldigt kluven känsla… för det har ju varit både gott, enkelt och bekvämt att leva det här livet… men också lite enformigt mot slutet… så visst känner man ett uns av ambivalens inför livet på egen hand! Jag har dock tänkt fortsätta att under tre veckor till gå ned i vikt för att därefter nöja mig med att behålla den samma under de förrädiska helgerna, haha… Sen blir det nya tag efter nyår ner mot 95 lagom till vasaloppet… och i bästa fall hålla vikten därefter… i alla fall fram till maran i juni

Blev ett friskispass ikväll 0ckså… dock inte mer än 7 km idag då jag kände mig lite trött och sliten efter gårdagen. Känns att förkylningen inte släppt helt även om jag är feberfri.

Amanda hade turen att få följa med Agneta på jobb-julbord i Gamla stan idag… så klart mumma för en nyfiken och matglad femåring! Dessutom blev det ännu en julmarknad då restaurangen låg nära Gamla stans anrika marknadsstånd… nästan risk för julöverdos redan i november!

Ha en fortsatt mysig fredagkväll på er så hörs vi sannolikt i morgon igen…!

/Mats

Äntligen vardag igen med allt vad det innebär… så skönt att vara på banan vad gäller jobb och träning. Lyckligtvis hade skolan hittat en bra vikarie när jag var borta så eleverna har kunnat göra ungefär som planerat… tänk att man inte är oumbärlig, haha…

Tre dagar kvar och det börjar uppstå ett visst vemod att denna underara resa närmar sig sitt slut… i och för sig känner jag att jag är ganska klar med den här fasen av resan mot normalvikt, men jag är säker på att jag kommer att sakna mycket av vad det här projektet inneburit… kanonbra käk…, oerhört härliga medtävlare… en coach som verkligen ansträngt sig för att göra detta så proffsigt och kul… och sist men inte minst: jäklar vad kul det varit att blogga!

Hade varit väldigt kul att få träffa alla på söndag, men tyvärr verkar det inte bli så… nog tror jag att en ny gruppbild med slimmade Minimizers hade prytt restaurangväggarna väl i vinter, haha…

Äntligen blev det ett friskispass ikväll igen efter en dryg veckas frånvaro. Hade tänkt mjukstarta med max 8 km lugn jogging men jag hamnade snart i ”bara att köra på-koma” och på den vägen var det… 100 minuter och nästan 17 km senare klev jag av bandet och kände en enorm tillfredsställelse! Oj va härligt det är att hux flux fått kondisen tillbaka igen..!

Tänker satsa på tre liknande pass de återstående dagarna då det känns som jag har en del att ta igen efter sjukfrånvaron…

Förutom jobb och träning hann vi med ännu en julmarknad… den här gången vid Hanvikens skola (där Amanda kommer att börja förskolan nästa år). Riktigt mysigt och juligt faktiskt! Behövs verkligen något som livar upp novembermörkret… snart är det dock advent och genast blir livet lite lättare att leva, haha…

Nu har torsdagen övergått i fredag så det är dags att krypa till kojs… nattinatti ungdomar!

/Mats

Efter några krassliga dagar med förkylning och feber känns det som jag är på bättringsvägen igen… tyvärr har dock träningen blivit lidande så klart… men, men, ingen idé att gråta över spilld mjölk! Förhoppningsvis kan det ändå bli en bra avslutning med fyra rekorderliga pass…

Fyra dagar är vad som återstår av detta fantastiska projekt och det är fortfarande så att jag får nypa mig i armen ibland för att säkerställa att jag inte drömt alltihop…! Är det verkligen meningen att man ska kunna genomgå en sådan metamorfos på en dryg månad…? Uppenbarligen är svaret ja på den frågan och detta faktum gör mig fullkomligt överlycklig!

Var trots förkylningen och lämnade prover i går morse och dr Reitner ringde idag och meddelade resultaten. Med oerhörd glädje kan konstateras att jag har toppvärden på allt som testats och den största förändringen från testet för en månad sedan var att det ”onda” kolesterolvärdet gått från 4 (som är helt ok) till 2 som är kanonbra! Den här dieten måste ni bli bättre på att marknadsföra Max! Jag är helt säker på att många skulle köra det här konceptet på egen hand om de bara visste att det fanns och faktiskt fungerar så fantastiskt bra som det uppenbarligen gör!

Passade även på att kolla blodtrycket och vilopulsen igen för några dagar sedan och även detta visade sig vara utmärkt (135/70 samt 43 i puls). Så låg vilopuls tror jag mig aldrig ha haft tidigare… Måste säga att det är hopp om livet! Det känns givetvis stimulerande att fortsätta resan mot målvikten på egen hand med detta utgångsläge…

Imorgon är det äntligen dags för jobb och vardag igen… tvådagarsvecka är kanske inte så dumt vid närmare eftertanke, haha… Sen återstår tre intensiva veckor fram till jullovet. Niorna gör sina gymnasieval på julbetygen så det brukar vara en del betygshets denna tid på året… Som lärare och mentor är coaching och peppning bland de allra viktigaste bitarna! Ska försöka jaga på dem lite extra nu när orken och fysiken är på topp, hehe…

Nu kör vi hårt sista dagarna Minimizers! Jag tror Johan är rätt nöjd med sina val så här med facit (nästan) på hand… eller hur?

/Mats

…i form av en rejäl förkylning med feber och ont i halsen… har tillbringat stor del av dagen i sängen. Hoppas givetvis på ett snabbt tillfrisknande då detta hack i skivan inte ingick i veckoplanen… men vem vet, kanske en febertopp är vad som krävs för att kapa sista kilona, haha…

Veckan har varit lite sådär träningsmässigt. Började bra med ett tretimmars skridskopass  i måndags och en mil på bandet i tisdags, men såväl onsdag som torsdag blev latdagar utan någon större ansträngning… fredag och lördag blev det två löpturer och veckan avslutades igår utan träning…

Troligtvis avspeglades den relativt lugna veckan i statistiken vad gäller vikt… så här ser resultaten ut:

Idag 23/11
Vikt 109,0 kg (minus 15,9 kg sedan starten)
Bröst 111 cm (minus 7 cm)
Midja 104 cm (minus 14 cm)
Lår 65 cm (minus 7 cm)
Arm 35 cm (minus 2 cm)
 
Ingångsmått:
Vikt 124,9 kg (19/10)
Bröst 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Midja 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Lår 72 cm (21/10, d v s dag 3)
Arm 37 cm (21/10, d v s dag 3)

Totalt minus 30 cm och 15,9 kg

Kan naturligtvis inte vara annat än supernöjd med resultaten! Hoppas dock kunna plocka ett par kilo till sista veckan om jag bara kan komma igång och hårdträna snart… jag tror stenhårt på kombinationen bra mat och hårda fyspass!

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att köra vidare med burgare två veckor till helt utom tävlan… och visst skulle jag fixa det utan problem! Dock är det ingen hemlighet att jag sedan en tid tillbaka börjar tycka att det blivit lite tradigt att äta samma sak dag efter dag… även om varje enskild tugga fortfarande egentligen smakar utmärkt… Och resultatet av de fem veckorna hittills är ju inget annat än en riktig braksuccé!

Min absoluta ambition och målsättning är därför att från och med nästa måndag klara det fortsatta racet ned mot 95 kg helt i egen regi… vet ju dock att många faror lurar runt hörnet, haha… Första och kanske största hotet blir nog att överleva det stora födelsedagskalas som står för dörren… trots att han passerat dubbla millennium i ålder brukar det bli ett rekordeligt balluns år efter år… en rimlig målsättning är därför att  i alla fall inte gå upp i vikt under december…

Under januari och februari tänker jag se till att hamna på min målvikt som ju är tvåsiffrigt med några kilos marginal vilket jag faktiskt tror är rimligt. Förutom viktraset som de senaste veckorna medfört så har även hjärnan programmerats om… i alla fall lite grann… bland annat känns det som min tidigare allt för höga sockerkonsumtion är ett avslutat kapitel! Kan så klart ha fel men som det har känts hittills har jag inte känt något större sötsug överhuvudtaget…

Jag kommer att ha som regel att räkna de kalorier som intas under en vecka, d v s inte hänga upp mig på vad jag intar på en dag. På så sätt kan man faktiskt planera in ett par svullodagar då och då om man tar konsekvenserna och lever extra kalorisnålt i övrigt under aktuell period… och glöm för allt i världen inte att träna hårt och mycket!

Som jag skrev i en tidigare blogg kommer jag att vara Max evigt tacksam för denna chans! Hade jag inte fått de här veckorna med fantastisk mat, en yttre (och inre) press samt mycket motion så tror jag inte det kommit någon snar vändning på den negativa viktspiral som varit en del av mitt liv de senaste tjugo åren…! Nu är det upp till bevis att förvalta detta fantastiska… skulle faktiskt skämma ögonen ur mig om jag står där med alla kilona tillbaka i vår!

Ett hett tips är därför att offentliggöra viktiga beslut man fattat… vem vill stå där med brallorna nere om man lovat stort och brett, haha…

Nåväl, den som lever får se…

/Mats

…och man skymtar (Max)-målet där borta i horizonten. Vad gäller tidsuppfattning har jag verkligen dubbla känslor… å ena sidan känns det som tiden bara rusat fram i rasande fart som den brukar göra när man har roligt… å andra sidan har det hänt så fantastiskt mycket positiva saker på en dryg månad att det känns som det borde gått betydligt längre tid…

Träningsmässigt har den gångna veckan varit sisådär. Tänkte köra ett pass på friskis ikväll men de stängde tidigare än jag trodde vilket betyder att det endast blev fyra pass denna vecka… detta kommer nästa vecka att få lida hårt för, haha… någon vilodag innan söndag blir det inte tal om!

Ett litet orosmoln som börjat ge sig till känna ikväll är att jag fått lite ont i halsen… knappast någon grisfeber eller så, men ändå… man vill ju inte behöva gå på sparlåga under upploppet!

Ikväll blir tror jag bestämt det blir att hoppa i säng tidigt… Gonatt på er ungdomar och äldre!

/Mats

En kanonhärlig dag till ända… dagen började med en härlig sovmorgon fram till klockan tio och därefter en tidig motionstur tillsammans med Skålberg. Igår kändes joggingturen rätt tung, medan dagens pass gav den där häftiga känslan av att kunna fortsätta hur länge som helst… en så´n dag kommer jag att behöva lördagen 5 juni, haha… och då gärna 12-15 kg lättare också…

Eftemiddagen spenderade vi på en lokal julmarknad mitt ute i skogen… med tomte och hela kittet! Inte bara Amanda tyckte detta var helmysigt! Dessutom upplevde vi sol och klarblå himmel för första gången på evigheter… verkligen välbehövligt i denna så oerhört trista månad som går under namnet november!

Imorgon blir det precis som idag en tidig motionstur och sedan relativt tidig hemfärd så att vi hinner att umgås en liten stund med mor hemma  i Tyresö innan helgen är över.

Nu är klockan snart elva och Amanda har somnat. Tar nog en kort sväng till bystugan och kollar in hur dom har det på älgfesten innan även jag knoppar in för idag… kan tänka mig att inte alla på den tillställningen enbart druckit Ramlösa ikväll, haha…!

Nattinatti!

/Mats