…för så känns det att komma upp till Äppelbo trots många år i förskingringen. Vintern lyser dock med sin frånvaro även här… tio plusgrader är väl i och för sig rätt skönt, men knappast normalt… länge leve växthuseffekten! Eller kanske inte föresten, tänkte ju åka vasaloppet framöver…

Stannade till och bunkrade på Max i Borlänge även denna gång och döm om min förvåning när de kände igen mig direkt när jag skulle beställa trots att jag varit där endast en gång tidigare och det för tre veckor sedan. Dessutom supertrevligt bemötande även denna gång. Som sagt, hem kära hem…

Efter två dagars dundervila så blev det en 7 kilometerstur runt byn ikväll. Trodde vilan skulle göra susen och sätta fart på påkarna, men det var faktiskt rätt jobbigt till att börja med. Piggnade dock till sista kvarten och den känslan tar jag med mig till morgondagens tur… då tillsammans med min namne Mats Skålberg som jag ska åka vasaloppet tillsammans med.

Imorgon kväll går byns årliga halabalo vid namn älgfesten av stapeln i bystugan. Närmare tvåhundra jägare, anhöriga och markägare festar loss med älgköttbullar, dans och kanske en och annan klämtare… i ett annat liv hade det varit en riktig höjdare att delta…

En vecka kvar till muck och jag funderar fortfarande på vad jag ska fira med för gottigottgott… senaste nojan är en plankstek med oxfilé och bea-sås… men först tänker jag avnjuta 18 burgare till, haha…

Ser verkligen fram emot att träffa alla igen nästa söndag. Vi har säkert ett och annat kul att snacka om efter detta fantastiska projekt… det känns på något märkligt sätt som att man känner minimizegänget jättebra trots att vi bara setts typ en timme eller så… nog är datorn ett rätt häftigt redskap ändå…!

Nu är det snart midnatt och Amanda är fortfarande vaken… hoppas inte Agneta läser detta hemma i Tyresö, haha…

Nattinatti ungdomar!

/Mats

… gjorde äntligen uppehåll för en timme eller två idag. Tro´t om ni vill men jag såg faktiskt skymten av en blå himmel för en kort stund… måste vara första och troligtvis enda soltimmen den här ruskiga höstmånaden.

Annars intet nytt att rapportera idag heller. Har verkligen levt upp till gårdagens löfte att vila… och det har känts riktigt skönt! Tyvärr kommer det dock ofrivilligt att bli två vilodagar på raken då Agneta jobbar såväl kväll som natt imorgon. Känns dock som det kan behövas lite rum för batteriladdning och därefter kan jag lova  att köra stenhårt under de tio dagar som återstår fram till muck!

Över 40 kilo har vi tappat på en månad… inte alls illa om man frågar mig! Ärligt talat är ju detta inget mindre än en braksuccé! Grattis till oss alla tycker jag!

Blir att krypa till kojs före midnatt ikväll, så nanttinatti på er alla!

/Mats

Läste precis Mickes inlägg  och kan inte annat än att hålla med… har varit en helt vanlig gråtrist novemberdag utan större sensationer. Åkte förbi Max på väg hem från jobbet och bunkrade upp för några dagar igen… nästa depåstopp blir Borlänge på fredag på väg hem till mitt kära Äppelbo. Ser fram emot att träffa personalen där då de verkligen visade genuint intresse för projektet förra gången.

Blev en mil på Friskis igen… idag tog det dock emot och jag undvek att pressa mig för hårt. Tror att det varit lite i hårdaste laget senaste dagarna och det priset fick jag betala ikväll… imorgon ska jag njuta att träna… ingenting!

Har tidigare redovisat konkreta förbättringar som skett under senaste veckorna vad gäller t ex snarkning, kondis samt möjlighet att åka skridskor igen utan värk… idag noterade jag ännu ett framsteg då jag fick för mig att kolla vilopulsen innan träningspasset och kunde glädja mig med att den låg på 47 slag per minut. I dom trakterna låg jag i slutet av åttiotalet då jag tränade som hårdast (möjligtvis lite lägre) men det senaste decenniet har jag säkerligen aldrig varit under 60 en endaste gång… vad gör ni med mig Max, haha…

Jag noterade att Johan under min flik skrivit 106 kg som min målvikt för de sex veckorna vilket jag tycker kan stå kvar då jag har chans att nå dit. Dock var det minus 15 från de tidigare 125 som var mitt uttalade mål… d v s 110 kg. Dock bra med högt ställda mål så låt stå Johan! Till vasaloppet ska det vara tvåsiffrigt med åtminstone 3-5 kilos marginal!

Imorgon är det primära målet att gå så få steg som möjligt…! Blir nog ett och annat i alla fall är jag rädd då det blir en 12-timmarsdag på jobbet…

Nattinatti ungdomar!

/Mats

…till min målvikt för projektet. Trodde att minus 15 kunde vara ett mål som jag i bästa fall med nöd och näppe skulle kunna klara under projektets gång, men nu fattas det bara tre hekto dit och två veckor återstår… det här har verkligen varit en overklig resa!

Att projektet gett positiva biverkningar på många plan har jag skrivit om ridigare, bl.a. slutade jag helt tvärt att snarka. Idag upptäckte jag en ny åkomma då det helt plötsligt slutat göra ont i fötterna när jag åker skridskor. När jag och Amanda var ute och tränade i vintras gjorde fötterna så ont att jag fick ta av skridskorna då och då för att stå ut… idag åkte jag obehindrat under tre timmar och hade gladeligen kunnat fortsätta en stund till. Att skenorna hade 17 kg mer att släpa runt på för ett år sedan har säkert en del med den saken att göra…

Här följer lite statistik över ”måtten”:

Idag 16/11
Vikt 110,2 kg (minus 14,7 kg sedan starten)
Bröst 111 cm (minus 7 cm)
Midja 106 cm (minus 12 cm)
Lår 66 cm (minus 6 cm)
Arm 35 cm (minus 2 cm)
 
Ingångsmått:
Vikt 124,9 kg (19/10)
Bröst 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Midja 118 cm (21/10, d v s dag 3)
Lår 72 cm (21/10, d v s dag 3)
Arm 37 cm (21/10, d v s dag 3)

Totalt minus 27 cm och 14,7 kg

Statistik stegtävling:

Totalt ca 117 000 steg

Mest under en dag: 22 300

Minst under en dag 10 300

Träningsaktiviteten den här veckan har varit klart bra! Måndag: 80-minuterspromenad i rask takt, Tisdag: en timme spinning samt 25 minuter löpband, Onsdag: 10 km löpning, Torsdag: liggsår! Fredag: löpning 10 km, Lördag: löpning 10 km, Söndag: löpning 15 km.

Behöver jag tillägga att jag mår fantastiskt bra!!!

/Mats

Söndag kväll och den träliga stegtävlingen äntligen till ända… som säkert framgått är jag utan tvekan en tvättäkta tävlingsmänniska när jag vill, men just den här formen av tävling tycker jag i ärlighetens namn suger rätt hårt! Finns en rad anledningar till det… här är några: ytterst opålitliga vad gäller räknandet (om än lika för alla)…, lätt att glömma att använda den…, lätt att ”reseta” den av misstag, träning som inte innebär steg är lika med noll i värde… och sist men inte minst: dess logik bygger på att korta steg är bättre än långa (då det blir fler steg per km)…

Vill dock förtydliga att inte handlar om någon dålig förlorare-mentalitet i detta fall, att få ihop 40000 steg vissa dagar som Micke gjort är inget annat än grymt imponerande oavsett steglängd eller omständigheter i övrigt… stort grattis Micke! Jag lovade mig själv att i alla fall använda räkneverket denna gång då det ingår i konceptet man gett sig in på… till skillnad från när vi körde en tävling under ett helt läsår för ett par år sedan på min förra arbetsplats  där vi skulle tävla arbetslagen emellan… jag lämnade WO redan dag ett den gången! Kan vara en riktig vrångskalle om jag sätter den sida till, haha…

Och nu kommer jag med glädje att låta helvetesmaskinen vila i frid… på en soptipp nära dig

Nu har jag spytt galla färdig för den här gången… känns som man behöver det ibland, haha… ;-(

Hade tänkt spinna idag med men som ni vet vid det här laget finns inget utrymme för sån´t… så the löpband it is! Fegade dock ut vad gäller att köra en halvmara som Tina då jag är rätt införstådd med att skaderisken är påtaglig vid sådan kraftansträngning… väger ju i alla fortfarande 27 kilo mer än när jag sprang Malungs halvmara ”Kyrkspringet” på 1.31 för 21 år sedan… blev i alla fall 15 km idag på drygt 90 minuter vilket jag efter omständigheterna är väldigt nöjd med.

Såg nyss i bloggen att Tina är nere på 51.30 på milen nu vilket såklart är en riktig kanontid och för mig mycket svårslagen under projektets gång… kommer dock att göra ett ärligt försök senast söndag 29 november att spränga 50-vallen. För att ha någon som helst chans till detta måste jag ned minst 5-6 kilo till under kommande veckor samt hålla mig fortsatt frisk och dessutom springa minst 5 mil per vecka… den som lever får se…

Hamburgarna gick ner utan problem idag också och precis som igår blev det en rejäl frukostmacka på favvisfiket. Ta inte illa upp nu Max då jag tror att alla vid det här laget vet hur supernöjd jag är med det här projektet på alla sätt, dock jag kommer att plocka fram den gamla hederliga kammen och plocka bort pinne för pinne fram till söndagen 29 november då minimerarna går i mål! Jag älskar max hamburgare men LÄNGTAR efter varierad husmanskost

Imorgon hade jag tänkt mig en vilodag men det blir inget av med det då vi har idrottsdag på Ekvallen i Gustavsberg. Skridskoåkning och hockey-bockey på agendan… och det i tre timmar! Kommer att ha ont lite varstans på tisdag… Blir även första riktiga testet för min numera berömda högerarm… blir nog inte allt för många tuffa tacklingar när jag tänker efter…

Snart midnatt, go´natt kära vänner!

Oj då, glömde visst redovisa dagens steg… precis som jag skrev ovan glömmer man lätt att ta på den rackarn och det var precis vad som hände imorse. Den registrerade dock nästan 11 500 steg under löpturen under eftermiddagen vilket nu har utökats till nästan 15 00o…

/Mats

Lördag igen och gottegrisarna bredvid mig i soffan smaskar lördagsgodis i vanlig ordning… vi får hoppas att rättvisa skipas i form av en rotfyllning eller så…

Själv började jag dagen med en dubbel fullkornsostmacka och kaffe på stamfiket i Trollbäcken… en riktig frossarfrukost på säkert 250-300 kcal! Hade tänkt ha en lite relaxad dag med en långpromenad framåt eftermiddagen, men som ni säker vet vid det här laget finns det inte utrymme för några sötebrödsdagar, haha …istället blev det givetvis en tur ner till Friskis och mitt numera kära löpband.

Hade ingen ny tid att slå idag så jag såg till att få en ganska behaglig resa. Kändes klart lättare att springa jämfört med igår vilket känns väldigt stimulerande… lyckades även ta en bild några sekunder innan displayen slog över till 10,0 km. Sluttiden blev idag 56.07. Känns som 50-minutersgränsen kommer att krossas inom inte allt för många veckor… och det är det säker 15 år sedan det hände senast. Har gjort 37,30 som bäst men det var i nådens år 1988 när jag låg i lumpen och vägde sådär 83 kg… och sprang 4-5 mil per vecka. Sen började det 20-årig förfallet som Max så förtjänstfullt såg till att bromsa, haha…

bildbevis...

Stegmässigt har dagen inte varit någon större succé trots milloppet. Har varit ganska lat i övrigt och hittills står den bara på 14300… ser dock med stor spänning fram emot den gastkramande upplösningen imorgon… Nord mot Syd…

Två veckor återstår och jag ska vara ärlig och säga att jag ser fram emot upplösningen. Tycker fortfarande burgarna är goda men inte går det att neka till att det blir rätt enahanda… man inser att 100 dagar som Johan körde är oerhört grymt presterat… å andra sidan fick han ju stor lön för mödan som nybakad lättviktare!

Jag börjar alltmer fundera över hur man ska lägga upp taktiken för de i bästa fall 40-50 år som återstår av jordelivet… en sak vet jag dock och det är att jag aldrig kommer att anamma någon typ av kostreligion som nu för tiden översvämmar oss…

Min ambition är att äta en allsidig kost där även en och annan pizza kommer att ingå… dock måste jag ändra på de mest uppenbara ”fel” jag gjort under så många år såsom att hoppa över måltider, äta alldeles för stora portioner, käka på tok för mycket godis och dricka läsk i klart onyttig omfattning bland annat… sen är jag övertygad att regelbunden träning har minst lika stor effekt på hälsan som kosten.

Imorgon blir det spinning, lek och hamburgare, dock inte nödvändigtvis i den ordningen!

Ha en fortsatt härlig lördagkväll på er alla!

PS. Om du tänker göra maran i sommar Tina är det hög tid att anmäla sig då det bara finns ett tusental platser kvar (av 20 000). Gick själv in och anmälde mig idag…

/Mats

…stegkampen må vara historia för min del men vad gäller landskampen på löpbandet så är jag i allra högsta grad alive and kicking… Var anmäld till ett spinningpass kl. 17 men kände att det inte duger att fjollcykla i takt med en galen danska flåsande i nacken, haha… blev istället att kliva på bandet och efter 10 minuters uppvärmning och lite obligatorisk stretching var det bara att se till att att ställa in rätt hastighet, i det här fallet 10,8 km/timme och 55 minuter och 33 sekunder senare stapplade en rätt sliten 111-kilosmas av helvetesmaskinen… så nöjd, så nöjd… förstår dock att sista ordet ännu inte är sagt i den här internkampen… men just nu känns det rätt bra, hehe… Ville ta en bild av bedriften jag också men den rackarn slår om till ”nedvarvning 3 minuter” direkt man gått i mål.

Helvetesmaskin nummer två, stegräknaraset är jag inte lika kompatibel med däremot… misstänkte att den tänkte blåsa mig den rackarn så därför kontrollräknade jag antalet steg per minut på bandet vilket blev 146 till antalet och den borde därmed generera 8110 steg på milen, men precis som förra gången tyckte den att drygt 6000 var mer lagom… spelar egentligen ingen roll då jag inte kommer i närheten av toppen i stegkampen i alla fall… tycker dock det är lite märkligt att det ska vara så high-tech att få till en maskin som kan räkna rätt…

Just nu står räkneverket på lite över 17ooo steg och så många fler lär det inte bli ikväll då jag sitter rätt skönt i tevesoffan…

Idag intogs lunchen inte förrän klockan fyra eftersom jag inte hann förbi Max på hemvägen från jobbet då vi skulle på utvecklingssamtal klockan 2 på dagis. Inget ont som inte har något gott med sig… ikväll intas middag vid niotiden vilket passar mig utmärkt! Dock tror jag att jag kommer att vara lite busig och passera grönsalladen i sophinken… som sagt, har aldrig varit mycket till gräsätare…

Imorgon tror jag det är dags för en långpromenad för att ladda batterierna till nästa gång det blir dags att matcha nya rekordtider…

/Mats

Att fira 50 och känna sig yngre och piggare än på många år är verkligen en ynnest väl värd i sig att fira… hoppas det kommer att kännas lika bra den dag det inte bara gäller Max-burgare utan the real deal… tror i alla fall att man gett sig själv en större chans till det genom senaste veckornas knasiga leverne…

Har idag varit vid Karolinska på läkarundersökning och röntgen hela eftermiddagen för slutbesiktning efter den otäcka fallolycka jag var med om den 21 augusti då jag stod på altantaket och målade fönstren på takkupan och i min egen lilla drömvärld trodde att jag hade tak kvar att stå på när jag tog ett steg bakåt för att måla vidare… blev en dyrköpt misskalkylering som slutade 3,5 meter ner mot en trapp och med en bruten överarm och 3 revbensfrakturer som följd… vaknade till sans i ambulansen på väg till KS… Efter omständigheterna hade jag dock grym änglavakt då jag lyckades få armen att ta den största smällen istället för huvud, nacke och rygg…

På permis för 5-årskalas...med kanyl och allt...

Det bestående minnet är ett ärr på 25 cm efter att ha fått en åttabultars-platta  inopererad samt ett område strax över höften på höger sida med känselbortfall… måste säga att det varit en väldig speciell höst i år! Armbrottet och frakturerna är i alla fall i stort sett helt läkta. En lite lustig omständighet var att jag sökte till Minimizeprojektet bara ett par timmar innan olyckan inträffade…

För att hinna till doktorn i tid hade jag inte möjlighet att hämta Amanda på dagis innan besöket och därför fick hon istället hänga med pappa på jobbet och agera stödlärare  …att Agneta dessutom kom hem från jobbet som kiropraktor först vid kl.21.30 är omständigheter som bidrog till dagens ynkliga 10300 steg. Tyvärr innebär ju det att denna kamp är över för min del, men vad gäller huvudkampen så känner jag mig mer taggad än någonsin, hehe… Att det dessutom blivit en landskamp på milen är ju bara en extra krydda, eller hur Tina…

med glasklar morfinblick...

blåvit i själen...!

Imorgon år jag bokad på ett spinningpass och tänker nog komplettera det med några km på bandet för att jobba bort dagens liggsår…

Fortsätt att köra hårt Minimizers! Jag tycker Max har all anledning att vara stolta över sin förstafemma!

Imorgon fyller man både 51 och 52… tiden går fort när man har roligt!

/Mats

…under 10 km löpning betyder 57 minuter och 9 sekunder på milen… och allt är ditt fel Tina, haha… Hade nog inte försökt om inte tävlingsjävulen slagit klorna i mig med full kraft… känns helt jäkla fantastiskt att på drygt tre veckor gå från fysiskt kronvrak till hyfsat tränad… många år och många kilo sedan milen pressades under timmen!

Är fortfarande lika förvånad över att det går så lätt att träna trots ett dagsintag på bara 1200-1300 kcal… måste betyda att det är bra krut Max-burgarna. Jag förstår verkligen att Max vill genomföra detta projekt då det fungerar så overkligt bra. Faktiskt lite konstigt i mitt tycke att man inte lanserat Minimizeyouprojektet hårdare, i alla fall i de egna restaurangerna… men, men, det är inte mitt bekymmer och jag är bara så supernöjd att jag fick komma med!

Nackdelen med ben långa som flaggstänger är såklart att det inte blir så många steg… milen genererade bara drygt 6000 men tillsammans med 5500 stegs promenad till och från Friskis samt samt 10800 under dagen så landade det hela på hyggliga 22300 steg. Måste bli maratonpromenader (med korta steg ) under helgen för att ha en chans att matcha hårda norrlänningar och galna danskor, haha… är dock mycket nöjd med 57.09 hehe…

Go´natt Minimizehårdingar och andra!

/Mats

Lyckades idag få ihop nästan 10000 steg innan dagens friskisbesök där det adderades ytteligare lika mycket och strax efter midnatt summeras dagen på 21 400 steg. Borde nog kunna förbätttra detta resultat ytterligare imorgon…

Har annars varit en rätt bra dag  för att vara en vanlig tisdag i novemberrusket… är nog burgarna som håller höstdepressionen borta, haha…

På tal om burgare får jag rätt ofta frågan om jag inte tycker det är en väldigt ensidig kost och om jag inte tröttnar på att mumsa två om dagen… kan väl säga att det skulle smaka med lite klassisk husmanskost eller dyligt så här drygt tre veckor in i programmet, MEN om man ser till resultat och alternativ så vill jag definitivt fastslå att detta är ett helt fantastiskt alternativ…

Om jag inte är helt fel ute brukar dietkurer innebära väldigt stora uppoffringar för den berörde där man tvingas leva på svältkost bestående av prylarar som ingen vettig person kan gilla… i mitt fall består den av den stora uppoffringen att äta sånt som jag älskar och då står jag såklart gärna ut med lite ensidig kost, haha…

Imorgon ska jag jäklar anamma se till att räknarhelvetet får jobba, haha… ser att the Minimizers tar denna lilla tävling i tävlingen på största allvar, men jag hade å andra sidan inte trott något annat heller

Go´natt!

/Mats