Den här veckan har varit ganska jobbig för mig. Dels har jag varit otroligt sugen på annat (och tyvärr mer, trots att jag ju känner mig mätt) än två burgare per dag, dels har jag jobbat natt, vilket ställt till det för min dygnsrytm. Dessutom har jag missat två gympapass på grund av försovning och oväder (som jag visserligen kompenserat för med annan träning, men ändå), och i går slog blixten ner från klar himmel när jag fick beskedet att en tjej som jag jobbade med ihop för några år sedan tog sitt liv i måndags. Vi kände inte varandra så mycket på ett personligt plan, men hennes beslut kom som en total chock och träffade mig rakt i magen. Hon var den där typen av tjej som man själv gärna vill vara – mysig, gullig, smart, skarp, nyanserad, påläst och intelligent – och nu är hon bara borta. Det är en skrämmande tanke att man kan må så dåligt att man till slut inte ser någon annan utväg än döden. Jag hoppas att hon vilar i frid.
Nu ska jag sluta deppblogga och istället skryta lite med dagens träning. I går försökte jag komma i säng så pass tidigt att jag skulle orka mig upp vid sjusnåret i dag, för att ge mig ut och springa och sedan plugga innan jag skulle på seminarium till skolan, men naturligtvis gick det inget vidare med det tidiga sänggåendet… Till slut satte jag klockan på nio men när det väl var dags att vakna i morse slog jag nog rekord i att snooza, inte förrän halv tolv gick jag upp, haha.
Strax efter tolv öppnade jag dock ytterdörren (ingen storm i dag) och gav mig ut på gruset för att springa. Solen stod högt på himlen och det var inte ens kallt, superhärligt, tänkte jag… Till jag plötsligt kände en otroligt frän ”doft” sprida sig. De hade gödslat i dag!
För varje andetag jag tog mådde jag mer och mer illa, det var knappt så jag kunde andas utan kräkreflex när jag var klar med träningen, men vad gör man inte för motionen liksom
/Sonja




